Jag blir ledsen som mamma och som lärare när bristen på tydlighet i skolan gör att mina barn gråter för att de känner att de inte har kontroll på situationen och inte vet vad som förväntas av dem.
Just nu står de nationella proven för dörren ute i landets skolor. Bara att höra orden nationella prov orsakar nervositet och ångest hos många elever. Elever som oavsett bakgrund, personlighet och eventuella diagnoser känner av den enorma press som läggs på dem när det är dags för nationella prov. I grundskolan genomförs nationella prov i årskurs 3, 6 och 9.
Under mina år som lärare har tydlighet kring VAD elevernas förväntas göra och kunna vid proven och HUR samt NÄR proven genomförs varit det något av det viktigaste jag kunde förmedla till mina elever. Genom tydlighet lindrar man som lärare mycket av elevernas nervositet och stundtals ångestfyllda laddning inför proven. Det räcker inte att bara träna på övningsproven. Du som lärare behöver PRATA MED eleverna och verkligen LYSSNA till deras frågor samt bemöta deras eventuella oro med lugn och återigen tydlighet.
När skolan anpassar information fokuseras det mest på de elever som har olika NPF diagnoser och man glömmer bort att klassrummet inrymmer så mycket mer. Som lärare anpassar man uppgifter och information till de elever med en fastställd och dokumenterad diagnos. Oavsett hur du är som barn, som person, så hävdar jag att alla mår bra av tydlighet och förutsägbarhet. Men tyvärr glöms det här bort i skolan tycker jag.
Det finns en grupp barn, en grupp av elever som glöms bort eller som inte uppmärksammas så mycket i skolan. Det är gruppen högkänsliga barn. Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag hos ungefär var femte individ. Det är ingen sjukdom, ingen diagnos.
Högkänsliga barn känner obehag och kan bli irriterade när det sker för många saker på en gång. De blir nervösa när det är mycket att göra och särskilt under tidspress och dessutom iakttagna (ex vid en presentation eller i en provsituation).
Den här gruppen av barn har även ett stort behov av tydlighet för att inte låta sin oro sticka iväg och skapa ett inre kaos. Jag är själv högkänslig och uppskattar tydlig information. Jag är dessutom mamma till högkänsliga barn. Jag blir uppriktigt ledsen när mina barn gråter för att de känner att de inte har kontroll på situationen. Det kan vara något som läraren sagt i skolan men sen inte förklaras tillräckligt tydligt eller inte nämns alls i veckobrevet. Inte veta vad som förväntas av en vid de nationella prov. Inte veta när de nationella proven är. Till det här lägger vi även på känsligheten för kritik och den djupa bearbetningen av alla intryck från alla sinnen som är väldigt vanligt hos högkänsliga barn.
När situationen blir övermäktig kan gråten hos mitt barn övergå till en panikattack. Allt svämmar över i en flod av tårar och ångest. Jag får sitta med mitt barn och upprepa “Andas in, andas ut” om och om igen. Det finns inget annat jag kan göra tills det lugnar sig. Jag finns där och upprepar orden “Andas in, andas ut” tills jag märker att min närvaro och mina ord tränger igenom dimman av inre kaos och mitt barn börjar lugna sig. När tårarna har slutat rinna och andningen är lugn får jag leda mitt barn till sängen där hen somnar av utmattning.
En ökad förståelse i skolan om vad högkänslighet innebär och en ökad tydlighet skulle bespara oss många tårar.
